BLOGGEN:

Här bloggar vi om smått och gott, som händer inom klubbverksamheten, eller som på något sätt rör branschen!

2015 > 11

Frågan känns motiverad idag på många sätt. Allt från den enskilde anställde som inte vågar stå upp för sina rättigheter då rädslan att förlora sitt arbete känns större, till vissa fackförbund som tydligen är beredda på att försämra det lagstadgade skyddet som finns i Lagen om anställningsskydd (LAS).

Som ombudsman på Seko så upplever jag att fler och fler medlemmar ringer mig för att bara få veta vad avtalet eller lagen säger i vissa frågor, om nivåer på ersättningar, semesterersättningar och ofta under samtalet visar det sig att felaktigheter finns och avtalet inte följs men medlemmen vill absolut inte att jag ska kontakta företaget då rädslan för konsekvenserna av att "blanda" in facket är större än att stå upp för sina rättigheter och kollektivavtalets värde. "Du får inte kontakta företaget" "Jag vill inte att du gör något" Det är svårt för oss att hjälpa en medlem som inte vågar få hjälp. Däremot har antalet förhandlingar som sker efter att anställningen avslutats ökat då inte ett anställningsförhållande längre råder.

Jag ser ett klart samband med de otrygga anställningsformer som mer och mer används idag, att man har tidsbegränsade anställningar som inte förlängs om man är "bråkig".

Men det är just i dessa tider som det fackliga medlemskapet, försvarandet av kollektivavtalet, solidariteten och den gemensamma kämparglöden behövs mer än någonsin för att bevara och utveckla våra rättigheter på arbetsmarknaden.

Jag sysslar mycket med yrkesutbildningsfrågor och är ut till gymnasieskolor och informerar om villkoren på våra arbetsplatser. En elev som idag går och utbildar sig till väg & anläggningsarbetare har först 3 år i gymnasiet och sedan en lärlingstid på ca 2,5 år innan han får sitt yrkesbevis. Att starta ett företag och ha anställd personal kräver ingen utbildning alls, och det märks i många fall. Den gamla typen av företagare blir mer och mer sällsynt, där det fanns en heder och respekt i att följa avtal och överenskommelser och som förstod värdet av sina anställda. Nu känns det som att en annan typ av entreprenörer växer fram som enbart ser till kortsiktiga vinster och därigenom är beredda att strunta i avtalets regler och nivåer.

MEN det stora flertalet arbetsgivare är helt ok och förstår arbetsmarknadens spelregler.

Du kommer väl ihåg att kolla ditt besked du får från Fora som visar att din arbetsgivare betalt in din avtalspension som är 4,5% av din lönesumma. Kolla uppgifterna mot dina inkomstuppgifter på årsbeskedet från skattemyndigheten.

Vi har nu gått in i avtalsrörelsen och kollektivavtalen ska omförhandlas. Många motioner har kommit in till förbundet om förbättringar och förändringar av villkoren i avtalen. Bra jobbat alla ni som står bakom och skrivit dessa motioner.

Från oss alla till er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt 2016

Läs hela inlägget »

I Sverige är kollektivavtalen spelreglerna på arbetsplatser som omfattas utav avtalen, som är framförhandlade mellan arbetsgivarpart och arbetstagarpart.
    I avtalen står det t.ex. vilken lägsta lön du får ha, vilken semesterersättning du skall ha, och hur länge du får arbeta och på vilket sätt.
Det finns ingen lagstadgat lön i Sverige, däremot får man inte arbeta gratis eller svart, dvs olagligt. Detta innebär att om en arbetsplats inte har kollektivavtal så har arbetsgivaren lagligrätt att betala den anställde 1kr i timmen!
    Nu kanske inte just 1kr är en speciellt vanlig timlön. men t.ex. 50kr är inte helt ovanligt.​​ ​Med kollektivavtalet höjs därmed lönen upp - avtalen sätter golvet - inte taket. T.ex så är lägsta lönen för en yrkesarbetare inom Väg & Ban 149kr i timmen, enligt avtalet - arbetgivaren får då inte betala t.ex. 50kr då det är lägre än det lägsta godkända beloppet på 149kr, men man får alltid ge en högre lön än lägst godkända belopp!
Detta är ett väldigt unikt och smart system, som de svenska kollektivavtalen har, då det innebär att arbetare i Sverige oftare konkurerar om kompetens istället för lägsta lön, som i många andra länder. Vi lönedumpar inte varandra på arbetsplatser med kollektivavtal - ingen kan komma och säga; ​"Anställ mig, jag kostar bara 50kr istället för 149kr!" - då är det ett avtalsbrott.
    Men ändå händer detta, och det är ett stort problem inom en del branscher - medans andra inte märker av det. Eftersom Sverige är med i EU så har vi en hel del lagar och regler som vi som land, tillsammans med andra medlemsländer måste följa. Friheten att både röra sig emellan dessa länder, och att arbeta i dessa länder blir större, och huvudbolagen kan ha sitt säte i ett land, men ha sina anställda i ett annat land. Detta är det ena.
    Det andra är att det finns en gammal överrenskommelse som kallas för Lex Laval​​​. Dessa två punkter, kan tillsammans innebära, att lönedumpning varken strider mot lag eller avtal på svensk arbetsmarknad - trots att man i Sverige bestämt att det är arbetsmarknadens parter, alltså arbetsgivarparten och arbetstagarparten, som skall sätta löner och särskilda bestämmelser på svensk arbetsmarknad. Men detta är ju våra svenska avtal - om ett utländskt företag har verksamhet i Sverige, med ett utländsk kollektivavtal, så är det ju inte säkert att just detta avtal innehar en lägsta lön som antingen är minst 149kr eller högre än 149kr - den kan ju vara lägre och då blir det iaf en lönedumpning trots att avtal finns.
Därför har man inom svenska fackförbund, på det fackliga kontoret nere i Bryssel, och i Europaparlamentet diskuterat kring detta, för att se vad det finns för lösningar.
Problemet är bara att de svenska, unika ​​partbestämmelserna, inte finns i alla europeiska medlemsländer. I en del länder styrs lägsta lönen i lagen, och inte i kollektivavtalen - i en del länder har fackförbunden inte lika stort inflytande, eller lika lätt och rätt till att kunna påverka arbetsmarknaden som i Sverige. - Därav blir det ganska svårt att hitta en generell lösning, och en del länder kanske inte ens har detta som en punkt på sin dagordning i nuläget.
    Därför har diskussionerna, inom fackförbund, i Sverige handlat en hel del om att försöka riva upp Lex Laval och istället skapa ett avtal med regler om att svenska kollektivavtal skall gälla i Sverige, på svensk arbetsmarknad - oavsett om företaget är etablerat i Sverige eller ej. Då skulle det bli betydligt svårare att lönedumpa och alla anställda - svenska som utländska, skulle minst få lika värdig lön, med lika värdiga rättigheter och arbetsförhållanden! Man skulle, så som det ifrån början var tänkt med kollektivavtalen i Sverige, konkurera med sin kompetens, istället för med sin inkomst och kostnad.

Kollektivavtalen är oerhört viktiga, och än idag finns det väldigt många arbetsplatser i Sverige som saknar kollektivavtal - en tydligt bransch är t.ex. Hotell och Restaurang.
    Utan medlemmar går det inte att få igenom ett kollektivavtal, eftersom avtalet tecknas mellan de två parterna. Och med få medlemmar är det svårt att få in förbättringar i avtalen, samt förstärka dem - varför lyssna på en motpart som är liten i mängd och därmed svag?
Därför är det oerhört viktigt att många är fackligt anslutna - även om ens arbetsplats omfattas utav ett kollektivavtal.
Seko Väg & Anläggning går nu in i en ny avtalsrörelse, som det kallas, då kollektivavtalen nu snart går ut. Då är det än en gång dags att förhandla fram nya avtal, med bl.a förhoppningsvis högre löner - men allt hänger på hur starka de bägge parterna är - hur många medlemmar vi är därute.
    Så försök att få dina kollegor, som valt att stå utanför/eller ej fått frågan om medlemsskapet, att också gå med!;)

Läs hela inlägget »

blogginlägg: